sophie

Hur det kändes att lämna allt hemma för att åka iväg ensam och bo hos en familj du aldrig träffat? Hur gick allt när du kom fram?

- Förvånansvärt bra faktiskt! Jag visste ju att det fanns andra innan mig som gjort och klarat det, så jag hade inte alltför mycket oro när jag åkte. Jag är inte heller en person som är sådär jättenervös för saker och ting, det jag kände mest var hur ledsen jag var för att lämna min familj (grät cirka nitto procent av restiden. typ.) men sånt går över! När jag väl kom fram var jag så trött och sur, så första natten var inte rolig men efter det flöt det på! Har jättefina vänner som jag spenderade min tid i NY med så vi fick tiden att gå ganska bra! (Saknar er förvörigt, vänner) När jag kom fram till värdfamiljen tog de in mig i deras liv direkt, så var inga problem alls! 

Hur såg/ser vardagen ut för dig då/nu? 

- Det är en stor skillnad på vardagen, jag har mycket ansvar nu jämfört med innan då jag gick i skolan och tog hand om mig själv bara. Men det är också mycket roligare nu på ett sätt, får göra så mycket nytt och resa mer. Tjäna egna pengar och ha tillgång till att få uppleva mer än att bara sitta i skolan och kolla på weheartit. Sitter heller knappt hemma på kvällarna/ledig tid då det alltid finns något att göra här!

Var det som du tänkt dig, eller bättre/sämre? 

- Först var jag jättebesviken, om jag ska vara ärlig. Tror inte jag riktigt förstod vad jag gett mig in på, och som toppen på allt dog min gammelfarmor några veckor efter att jag flyttat. Hade min största down period då, sen insåg jag nog att bara jag hittar på saker och omger mig med härligt folk är livet inte så hemskt här iaf och sen dess har detta bara blivit bättre och bättre. Nu trivs jag jättebra och det är verkligen över förväntningarna! 

 vilken organisation åkte du med? och vad tycker du om den? 

- Jag åker med Cultural Care Au Pair och den är helt okej! Det är den dyraste av alla, samt den största. Jag valde den mest för att det är den enda förmedlingen som godkände barntimmar inom släkten. De har inte vart världens bästa hjälp men den är helt klart bra, jag ger den tummen upp. 

När jag åker skulle jag helst vilja ta hand om små barn, men har läst på bloggar att det är svårt att träffa andra au pairer då, håller du med? 

- Svårt är det kanske inte, men det är inte lika lätt som med stora barn. Speciellt inte för mig eftersom att alla mina vänner har barn i skolan, men man hittar tid till att träffas ändå! Nästan alla au pairer är lediga på kvällarna när barnen sover och föräldrarna är hemma, så då passar jag på att träffa mina vänner. Annars har jag också två dagar i veckan då jag kan vara ledig på dagarna och då försöker jag också hitta på något med de som kan, så det funkar absolut! Känner du att du är bäst med små barn och trivs bäst med dem så kör på! 

När man blir matchad med en familj finns det en liten ruta man kan skriva och skicka ett litet meddelande till familjen om man gillade dem. Har du några tips på vad man kan skriva?

Kort och gott kan man bara skriva typ: "Hej, ni verkar som en trevlig och härlig familj. Det skulle vara jättekul om ni ville höra av er till mig så vi kan prata lite mer! Hälsningar Sofie". Bara för att visa framfötterna och intresse, behöver inte vara krångligare eller längre! 

Hur funkar det med college? Möter man amerikanare? 

- Så college är väldigt lätt. Enligt visumet måste man ta sex credits och det kan man andligen göra på college eller weekend courses. Jag gjorde båda, tog en kurs för au pairer på fyra cred och nu håller jag på att ta mitt femte på city college of San Francisco. Det är inte jättemånga amerikanare i min class, typ en av femton personer. Så nej, det här med att möta dem på college funkar typ inte. (Beroende på vilken class du tar samt vilken tid) 

Hur träffar man dem då?

- Fest. True story. De älskar svenskar här borta, och tyvärr måste man nog vara tjugoett eller ha fake id för att komma ut och träffa dem. Hemmafester funkar också, jag har vart på en och det var jättekul! Annars är det också ganska lätt att träffa nannys genom barngrupper, bara att vara social och våga! 

Vad är det bästa och sämsta med California? Vad är bästa au pair-staterna? 

- Det finns inget bästa med California, för att vara ärlig. Allt är så grymt här att jag bara älskart. The Golden State stämmer verkligen! Vi har allt, och dessutom är det inte allt för långt mellan städerna så det är lätt att uppleva allt. Min personliga favorit är södra delen av staten, speciellt LA och Santa Barbara. Det är så många som bor här också, så det är väldigt multikulturellt. Sen måste jag ju vara lite svensk också och nämna att vädret är grymt, även i San Francisco. 

Sämsta måste nog vara just att det inte är så amerikanskt, så kommer man hit för en full american experience så blir det svårt. Också att det är nio timmars tidsskillnaden till Sverige istället för bara sex, som det är på östkusten. 

Det är inte sådär jättemånga au pairer här heller, visst finns det en hel del men det kryllar inte av oss som det gör uppe i NY, Philly, Boston och DC. Så vill man omge sig med au pairer så är det nog där man ska satsa på, men får jag gå efter mitt eget tycke och ge råd skulle jag säga att California är bäst! 

Tips innan man åker iväg?

- Fixa allt i tid!!!!!! Jag hade sjukt lång tid på mig, ändå gjorde jag verkligen allt i sista sekunden. Packa ägde ihop mitt rum dagen innan jag åkte, sen packade jag ner allt i väskan typ två timmar innan vi åkte mot Stockholm. Se till att få alla tider bokade, gå igenom sakerna du ska ha med dig, skriv listor och ha allt organiserat. Det blir så mycket lättare. Gå också med i facebook-grupper för att få kontakt med andra som ska åka samtidigt. Prata med dem, diskutera och hjälp varandra. Även då mina vänner fanns där för mig och hjälpte mig, så är det inte samma sak som att snacka med någon som går igenom samma sak. 

Vad händer när man får hemlängtan, vad ska man göra? 

- Mitt tips är att gå ut och gör saker, spelar ingen roll med vilka eller om du är själv. Gå bara ut, upplev och gör allt som du kom hit för att göra. Första gången jag hade hemlängtan var jag berätta på att åka hem, jag låg bara hemma och pratade inte med några här i mitt område. Andra gången var runt jul, då umgicks jag med min familj, träffade mina vänner, försökte komma ut, gjorde listor på saker jag var glad över här i usa och försökte hålla hjärnan upptagen. Det är ju ett mycket bättre sätt än det första, kan jag säga. Var inte alls lika illa, även då det var jobbigt. 

Hur går det med språket? 

- Ok, här kan alla svenskar bara sluta noja sig. Vi har inga problem what so ever att bli förstådda, jag har hört en massa svenskar prata engelska och ingen har blivit missförstådd eller skrattad åt. Vi är grymma på engelska, babes. 

Får man resa mycket? Hur mycket pengar ska man ha med sig från Sverige?

- Har du pengar till det, svar ja. Och det har man oftast. Vi gör oftast små dagsresor i Bay Area, och större runt i California, Nevada, Oregon men sen går det ju också att flyga till andra städer längre bort. Alla har minst en helg ledigt i månaden och det räcker för en weekend nånstans. Flyg på fredagen efter jobbet, kom hem söndagskvällen. Sova kan man göra på naptime på måndag. Vi har också två veckors semester då man kan flyga längre, göra större resor. Jag tog två dagar off och var fyra dagar i LA, men jag vill också tillbaka till NY samt Miami och Seattle. Det är nog det jag kommer lägga mina lediga dagar på. Sen har vi sista månaden att resa på också, så tid finns! 

Angående pengar är det alltid bra med för mycket än för lite, jag tog med mig tio tusen och efter tre månader var med än hälften slut. Det går inte bara åt till resor, utan saker man köper (för ja, man köper vääääääääldigt mycket saker här) också. Tänker inte ens säga att det funkar att spara pengar i detta landet, jag har sparat cirka fyratusen på fem månader. Ska man resa i slutet av året som lilla Sofie tänkt, då räcker det inte riktigt. Så kör på bara, men om det inte finns möjlighet till att ta med pengar så får man nog vara lite bättre än mig på att spara av sin lön här!