sophie

SIX FLAGS, SACRAMENTO
Så var vi här igen, söndag kväll. 
jag har åter igen haft en så otroligt bra helg!
I fredags tog jag audin till Lisa i San Anselmo, åkte över Golden gate bridge för första gången.
Hörde ni någon tönt som skrek där borta på andra sidan så ja, det kan ha vart jag. 
Satt och fnittrade hela vägen genom bron, lite jag-bor-san-francisco-realizing-moment på det, helt klart.
Väl framme hade jag en trevlig kväll med Jessica och Lisa, har ni nångång tråkigt säger jag bara:
Youtubea "historien om kon" och you'll be fine. 

Lördagen var the big day. Six Flags. Roadtrip på freewayen, vi snackar sjufiligt ibland. Där körde lilla jag.
Mamma och pappa, tack för att ni lärde mig köra i Stockholm, hjälpte ju en del!
Iiiiiiallafall, six flags. Ni som har chansen att åka dit, åk förfan! 
Jag är ju en sån som åker allt, verkligen allt och det var så kul. Loopar, skruvar, fart. Åh var så kul!
Vi hade riktigt bra väder och inte alls mycket folk,
freight fest hade precis börjat vilket innebär att personalen klär ut sig och springer runt och skrämmer folk på nöjesfältet.
Var skapligt kul att se hur rädda vissa blev, mindre kul när jag själv blev skrämd....
Men det bästa var nog ändå delfinshowen, fysatan vad bra den var. Älskade allt.
Måste ta mig till Sea World när jag är i San Diego i november. 


HAHA, Hanna fick lökringar under dagen.
 
Scavenger hunt
Vilken bra helg jag haft! 
Igår var jag på pool party liknande med min värdfamilj, så otroligt amerikanskt allt var!
Allt fanns där: pool, BBQ och såklart en miniradio som direktrapporterade footballen. 
På kvällen mötte jag upp Ullrika, vi strosade runt lite bland pirerna ett tag innan det var dags att ta sig hem!
 
Idag var det dock helt andra planer på g, vi samlades för scavenger hunting i SF med alla bay area-au pairer.
VI gick halvhjärtat in i det tillsammans med några svenskar och tyskar, 
tills vi kom fram till att vi iallfall inte skulle vinna, så vi tog oss till In-n-out.
TIll alla er som inte bor i California, synd. Bästa hamburgarna, så goda! Och så amerikanskt.
Efter vårt tappra försök till att vara goda au pairer blev det en sväng på stan, älskar SF downtown. 
 
Nästa helg ser också ut att bli trevlig, hörde jag six flags? (Sverige, googla!)
Vi får se, har en känsla av att det kan bli grymt!

Bästa teamet! Hanna, jag, Lisa.


Hoppas ni ser Golden Gate Bridge (Nej, det var inte en del av tävlingen) (Ja, det var sånt vi gjorde istället)


Det här var en del av tävlingen dock, kolla cool jag är!


Lisa och Hanna!


Jag vet inte vem som var mest stolt här, Hanna eller polisen. Kolla på han bara!


SF Bay


ALCATRAZ!!!!! My god, dit vill jag så mycket så jag spricker. Får bli snart!


Sjölejon, oklart varför de är så spännande.
Att ha två hem
Arton dagar har gått sen jag flyttade hemifrån. 
På dessa arton dagar har jag flygit över halva jorden, vart på semester, fått ett jobb och ett extra hem.
Mitt humör är värre än en manodepresiv med PMS, aldrig trodde jag att jag skulle kunna vara såhär känslosam.
Men här sitter jag nu. I San Francisco, hos min värdfamilj i mitt aldeles egna rum. 
Jag saknar Sverige och Katrineholm, en stad som jag framtills nu inte ens gillat. Jag älskar SF och USA, det känns på något sätt som hemma.
Jag har ett hål av saknad efter min familj, men samtidigt känner jag otroligt mycket och bra för min värdfamilj. De har tagit in mig i sitt hem och gjort att jag nu efter dryga två veckor kan bete mig som om jag vore hemma. Den klassiska "gå och rycka i kylskåpet" infann sig snabbt, vilket ganska lätt kan ses som ett tecken att man trivs. Am I right? 
 
Hur som haver, jag har hemlängtan. Det ska jag erkänna. Min värdmamma är just nu i Sverige, så nu känns det lite extra. Jag saknar min mamma, som också är på fel sida av Atlanten. Jag slits hela tiden med att ägna min fritid att bygga upp ett liv här och försöka att inte överge mitt svenska liv helt. Man kan väl säga att det här nån form av en inofficiell ursäkt till att jag kan vara så off mot er där hemma som jag är ibland. Ni ska veta att jag tänker på er mest hela tiden, för det gör jag. Om ett år är jag hemma igen, men tills dess är jag amerikan och jag måste få bygga upp mitt liv här för att ni ska få hem en glad, stolt Sofie. 
 
Meningen med detta inlägget är väl egentligen att få skriva av mig lite, som alltid. Jag har på dessa dagar hemifrån blivit så otroligt mycket mer kapabel till att känna, och det säger väl lite hur mycket man utvecklas som person av detta. Jag har ett helt år kvar av att utvecklas på min resa, förhoppningsvis till det bättre. Som det ser ut just nu får ni hem en tjej som gråter för hon är så lycklig samtidigt som hon är helt förstörd. Lite skillnad från när jag åkte, eller vad säger ni? Men hur jag än mår så ska vet jag en sak helt säkert, jag stormtrivs här i San Francisco och jag kunde verkligen inte fått en bättre familj att dela mitt år med. 

(Om jag tycker om rosa, lila? Nja)