sophie

I MADE A PROMISE THAT I'LL COME HOME SOON
(Ni vet hur bra jag är på att avsluta nåogt jag påbörjat)
Utkast 9/9/14, San Francisco, CA.

Sept, 9. 
Fem dagar kvar.
Att hålla hemligt att jag ska hem om fem dagar istället istället för om tretton är det svåraste jag gjort. Eller, att hålla det hemligt för min bästa vän i hela vida världen är det svåraste jag gjort. I hela mitt jävla liv. När man berättar precis allt för en person, är det ganska svårt att inte bara ringa upp den personen och skrika ut att man kommer hem om mindre en en vecka. Att jag om exakt en veckas tid kan krama sönder henne, så mycket som jag saknat henne under detta år. Fem dagar, hur kan det gå så segt?!??!?!
 
Utkast runt september, 2014. San Francisco, CA. 

 Det märks på oss att vi snart är klara. Ingen säger det, men vi alla vet. Snart. En del har packat i flera månader, några har skickat hem en resväska med föräldrarna som var på besök. Andra försöker fortfarande komma på en lösning till kaoset som pågår i alla våra hjärnor nuförtiden. Även då ingen riktigt vill lämna helt, så har vi förberett oss i flera veckor, ja kanske tillochmed månader. Vi funderar, vad ska vi göra hemma? Kommer vi hålla kontakten? En del kanske gråter redan, de flesta kommer gråta på flygplatserna. Alla undrar vi hur dagen kommer bli. Dagen då vi säger hejdå till det amerikanska livet och går tillbaka till det gamla som var för ett år sedan. Vissa kanske går vidare, andra faller tillbaka i gamla rutiner. 
USA ENDING
Jag tänkte försöka sammanfatta mitt år är, som ett avslut på det hela. Eller något liknande så! Men egentligen, hur sammanfattar man ett helt år? Jag har gjort så otroligt mycket, jag har så många bilder jag skulle vilja visa er och saker jag skulle vilja berätta. Allt har ju varit en massa ups and downs också, men jag skulle ändå vilja fokusera på det positiva sakerna nu och kanske göra ett tvådelat inlägg? Ett om mina resor, och ett om lite mer vardagsliv/dagsutflyter? Jag tycker vi kör så! 
 
Ska också få ihop en del om när min familj hälsade på och när jag var i LA. Det känns fel att lämna detta kapitlet utan att ta med allting, så så får det bli. Sen kan jag börja blicka framåt igen, längtar redan tills jag ska ut och resa igen. Vill såååååååå gärna till Australien, typ nu!!!

Brödera och jag på en strand längst highway 1, jävligt kallt var det.