sophie

THE DEPRESSING LIFE OF ME <3
 
Vaknade upp idag och himlen såg ut såhär. Det hade vart fint om det vart vid havet eller en sjö eller så, samt om det hållit i sig och solen faktiskt kommit fram idag. M trött på den här stadshålan. Jävlar vad jag saknar att bo i USA på sånahär dagar. 
 
Senare idag är det tänkt att jag ska spinna lite. Eller något sånt. Åh vem pallar egentligen måndagar. Det är livsglädje gånger noll. Så ja, alltså noll. Vi hörs kompisar. 
FLIGHT NK872, OAKLAND AIRPORT - CHICAGO O'HARE: MAY, 23 2014
Att åka flygplan kan ju tyckas vara tråkigt. Tåg, buss, bil till flygplatsen. Boarding. Taxing. Take off och sen är det x antal för många timmar på en flygande tung metallsak som inte alls liknar en fågel och kan sluta sväva sådär närsomhelst. Hamnar man fel får man en stol som inte kan fällas bak. Största delen av allt man äger i en väska framför fötterna. Ännu mindre leg space än det som knappt finns. Att vara omringad av människor som hostar, snorar, dricker, äter illaluktande saker, människor som sover och snarkar och dregglar. Mmmm. Låtarna som är i offline mode på spotify är sönderspelade redan första kvarten. Plötsligt ligger mobilen på golvet. Under stolen framför. Bakom väskan som tar upp allt leg space. Samtidigt gråter ett barn ilsket, för en flygresa är ju inte komplett utan ett barn som ska tjuta högljutt under exakt hela turen. Tillslut ger man upp på livet och försöker sova ett tag. För det går absolut när man har hörproppar och en ögonmask. VIlket tur att man var så duktig att packa med det, i väskan man checkade in. Och det ligger ju i bagageutrymmet. 
 
Sen är det äntligen dags att gå av, och vilken otur att det alltid verkar vara något ljudlöst alarm som går varje gång man ska av ett flyg. För plötsligt glömmer alla allt mänskligt vett och börjar armbåga sig ner gången där alla på en och samma gång ska ta sig ut från sina säten. 
 
Det är samma process varje gång, aldrig lyckas någonting gå annorlunda. Men det är härligt ändå. Det är samma process som alltid leder till något nytt. Nytt ställe, nya människor och nya upplevelser. Vare sig det är resa hem eller bort, det finns alltid något nytt att komma fram till. Hur många gånger man än blir kvävd av dålig matlukt och tår som dör på grund av dålig blodcirkulation är det ändå något jag alltid njuter av. Tanken att något nytt och spännande väntar gör den här stressiga, äckliga, tråkiga processen magisk och helt jävla underbar. 
EVERYTHING THAT I WANT, I WANT FROM YOU
Ibland kan jag tycka lite att om jag väl ska blogga kan jag väl fan göra det regelbundet, men nä. Sånt har vi inte tid med. Den senaste veckan har jag jobbat mest hela tiden, som vanligt typ. Den här veckan har vi sportlov och jag har vart ledig hela förmiddagen. Har också insett att jag glömt bort vad man gör när man är ledig i mer än tre timmar sträck. Haha. Rolig jag är då. Har städat, packat, lyssnat på vårlåtar från 2013 och läst Harry Potter. Nu har jag återupptäckt the goodieness of being ledig och vill verkligen inte jobba ikväll. 

Sålänge dock, här står jag och posear framför kameran. Och just ja, jag tatuerade mig för ett tag sen. Ska jag nångång sälja min arm så är det bara att langa fram guldet, den är numera dyrbar (sälj dig dyrt (mvh tönt)).