sophie

Att ha två hem
Arton dagar har gått sen jag flyttade hemifrån. 
På dessa arton dagar har jag flygit över halva jorden, vart på semester, fått ett jobb och ett extra hem.
Mitt humör är värre än en manodepresiv med PMS, aldrig trodde jag att jag skulle kunna vara såhär känslosam.
Men här sitter jag nu. I San Francisco, hos min värdfamilj i mitt aldeles egna rum. 
Jag saknar Sverige och Katrineholm, en stad som jag framtills nu inte ens gillat. Jag älskar SF och USA, det känns på något sätt som hemma.
Jag har ett hål av saknad efter min familj, men samtidigt känner jag otroligt mycket och bra för min värdfamilj. De har tagit in mig i sitt hem och gjort att jag nu efter dryga två veckor kan bete mig som om jag vore hemma. Den klassiska "gå och rycka i kylskåpet" infann sig snabbt, vilket ganska lätt kan ses som ett tecken att man trivs. Am I right? 
 
Hur som haver, jag har hemlängtan. Det ska jag erkänna. Min värdmamma är just nu i Sverige, så nu känns det lite extra. Jag saknar min mamma, som också är på fel sida av Atlanten. Jag slits hela tiden med att ägna min fritid att bygga upp ett liv här och försöka att inte överge mitt svenska liv helt. Man kan väl säga att det här nån form av en inofficiell ursäkt till att jag kan vara så off mot er där hemma som jag är ibland. Ni ska veta att jag tänker på er mest hela tiden, för det gör jag. Om ett år är jag hemma igen, men tills dess är jag amerikan och jag måste få bygga upp mitt liv här för att ni ska få hem en glad, stolt Sofie. 
 
Meningen med detta inlägget är väl egentligen att få skriva av mig lite, som alltid. Jag har på dessa dagar hemifrån blivit så otroligt mycket mer kapabel till att känna, och det säger väl lite hur mycket man utvecklas som person av detta. Jag har ett helt år kvar av att utvecklas på min resa, förhoppningsvis till det bättre. Som det ser ut just nu får ni hem en tjej som gråter för hon är så lycklig samtidigt som hon är helt förstörd. Lite skillnad från när jag åkte, eller vad säger ni? Men hur jag än mår så ska vet jag en sak helt säkert, jag stormtrivs här i San Francisco och jag kunde verkligen inte fått en bättre familj att dela mitt år med. 

(Om jag tycker om rosa, lila? Nja)
 
Klaris

"Am I right? Am I riiiight?!?" - Från She's the man. Hahaha tänkte på det när du skrev det i din mening hahahahah.
Haha ville ba skriva det lite random sådär som jag är. Btw saknar dig ska du veta!!! <3

Svar: hahahah tänkte på det jag med! jag saknar dig med klarux <3
sophie

Rebecca

tjit vad snygg du är!

Svar: tack desamma, snygging!
sophie

Mamma

Vi finns alltid med dej gumman, även om avståndet är långt! Det kommer dagar då man längtar extra mycket hem efter de sina o dagar då det bara rullar på. Det kommer oxå stunder som det kommer att hända massor hemma men om du vore här så skulle känslan vara som vanligt, "händer ju ingenting" Sveriges Vi finns alltid med dej gumman, även om avståndet är långt! Det kommer dagar då man längtar extra mycket hem efter de sina o dagar då det bara rullar på. Det kommer oxå stunder som det kommer att hända massor hemma men om du vore här så skulle känslan vara som vanligt, "händer ju ingenting" Sveriges tråkigaste stad.. Det är ju faktiskt första gången du åker ensam och så långt bort så det är klart tankar o känslor kommer. Snart känns det bättre o du blir mer o mer hemma och kommer alltid vara svensk innerst inne! Ta kontakt med Kristi, hon har ju vartit här hemma o finns där nu för dej!
Du kommer o fixa det här galant o om ett litet chillevipp är du hemma!!
Älskar dej, puss <3

Emma

<3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress